Hårt och kallt
Antar att min kropp värker och ömmar. Att varje steg skär som knivar i ena höften och bak där diskbråcket är men känns som min kropp och mitt psyke/själ är separerade. Sorgen tar all plats.
Ska jobba imorrn fast jag igentligen bara vill stänga in mig och vara ifred från allt liv där ute :/ solen irriterar mig.. andras skratt känns som ett hån! Känner mig så trasig.. så trasig...
Den här världen är så hård och kall!