script type="text/javascript" src="//static.blogg.se/shared/js/api.js">

Desperation

Allmänt, Skyddad id / familj, fly, rädsla, skyddad identitet, violence, våld, våld i hemmet, våld mot kvinnor / Permalink / 5
Fortsättning på "skyddad id"
Orsaker som gör att man beslutar sig för saker i desperation. 

Efter sonen var 2 år fick hans pappa rätt från familjerätten att träffa han ett dygn varannan vecka. 
Varje gång pojken kom hem var det som att få tillbaks en helt annan pojke. Inte de där som annars är normalt när de varit hos mamma eller pappa och sen kommer hem till den andre föräldern. Om ni förstår vad jag menar.

Han berättade ofta skumma saker hans pappa hade sagt.
En gång när han hade varit där och kommit hem igen berättade han att hans pappa har en pistol i en skolåda ovanför klädhängaren i hallen. Hans pappa hade visat han pistolen och sagt: -den ska jag skjuta din mamma med. Jag kommer att döda henne.
Visste ju inte hur mycket av det han sa var fantasi och verklighet men det skrämde livet ur mig. Inte bara för mig själv utan hur pojken påverkas av hans pappas beteende. 
Även tanken på om det skulle hända mig nått så får hans pappa pojken. Var övertygad om att pojken kommer förstöras om han fortsätter att umgås med sin pappa.

Ringde familjerätten men de kunde inte hjälpa mig. Det var ord mot ord och oavsett vad pappan gjorde mot mig så hade han rätt att träffa pojken. Frågade dem om vad som skulle hända om jag dog. Deras svar var att han får pojken för oavsett vad han gör mot mig så har han inte gjort det mot pojken. 
Tyckte det var väldig korkad syn och lag. Inte gör mot pojken men pojken påverkas ju vad hans pappa gör mot mig men så tolkas inte lagen tyvärr. Vet inte om det är ändrat idag. Får bara hoppas det. 

I ren desperation tog jag mitt bohag och flyttade till Vilhelmina. Ja långt bort. Kände några nätvänner  där som hjälpte mig med lägenhet. Hade enskild vårdnad så pappan kunde inte säga nått emot det. 
Även om en sådan flytt kanske är jobbigt för barnet. Tjejerna (mina döttrar har en annan pappa.. en bra pappa som även har varit som extrapappa till min pojk hela hans uppväxt) stannade hos pappan och kom upp på lov. Var jobbiga månader men jag var trygg! 
Den tiden jag bodde där gjorde att hans pappa gav upp och flyttade tillbaks till Indien. 
När jag fick höra det flyttade jag hem igen. 
Nu kunde jag känna mig lite tryggare även om jag inte visste om genom hans kontakter kanske fick någon att göra mig illa men huvudorsaken till min rädsla var borta! 
Var först då jag kunde jobba på att resa mig igen. 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)



Hjärntvättad

Allmänt, Skyddad id / hjärntvättad, lära sig, skyddad identitet, stroke, teckna / Permalink / 2
 Försökt mig på att teckna som jag inte gjort på många år. 

Kladdritat har jag gjort endel som på jobbets tavla men just teckna var en av de sakerna jag tappade efter jag blev hjärntvättad. 

 
Endel säger att det inte går att inte tänka på nått men det gör det! Om man är tillräckligt pressad och rädd. Man är så rädd att den andre ska kunna läsa ens tankar och man är övertygad om att han kan för de har han sagt!
Då är allt han säger och gör sanning! 
Är man hjärntvättad har den andra kontrollen över dig. 

Att bli hjärntvättad och sen försöka hitta sig själv igen är som att få en stroke. Man måste lära sig om allt på nytt igen. Det man var bra på innan kanske man inte kommer tillbaka till men man kan hitta andra färdigheter som man har och bli bra på det.

Som innan var jag väldigt bra på att uttrycka mig i tal och skrift.  När jag läste på komvux hade jag högsts betyg(MVG som det hette då) i svenska bla i litteratur. 
Du borde bli författare var något jag hörde ofta men efter hjärntvättningen har jag aldrig riktigt hittat tillbaka till det. 

Talet är samma men vet inte hur mycket det är fibron som spökar. Att man tappar ord men ibland blir det till å med fel i grammatiken och det var något som inte hände innan hjärntvättningen. 

Samma med teckningen. Jag tecknade jämt och målade ibland före men efter har jag inte med det heller hittat tillbaka till. 
Däremot hittade jag virkningen genom Nett ♥️ fick min första virknål och garn av henne. 😍 
Minns i början när jag hade kommit ifrån han och skulle steks vanliga köttskivor. Minns att jag tittade på köttet å stekpannan men det kopplade inte vad jag skulle göra med dem. Fick ringa syrran och fråga 🙈

Men någon har ju innan intalat en att man inget kan.. inget duger till och helt värdelös utan han..! Var som jag var helt utsuddad 😔 
Han sa ofta att han skulle ta ur mig allt svenskt i mig för det tyckte han inte om. Hur han nu tänkte där 🤔 Att vara svensk var ju hela jag. Han lyckades till stor del även om det inte igentligen försvinner helt. Det som var jag fanns där djupt begravt.

Det var en lång väg tillbaka.. ca 14 år att resa mig...  men fortfarande har jag saker att gräva upp! Det ör bara 6 års sen jag lyckades resa mig upp någotsånär. Svårt att fatta ibland. Är så många förlorade år men även viktiga år. Känns ibland som jag vill skynda mig framåt för det är så mycket jag vill uppleva och göra innan jag blir för gammal. Är ju 48.. snart 49 år. 

Kanske är detta en av orsakerna till att jag tar så illa vid mig när någon jag tycker om från det andra könet behandlar mig fel.. en påminnelse och därför reagerar jag starkare och sparkar bakut för att markera till den som sårade mig. 

Teckningen jag gjorde ikväll. Inte bra men öva öva öva så kanske.., 😍
(null)

(null)

(null)








Rädslor

Allmänt, Skyddad id / barn, familj, gömd, hot, kidnappning, rädslor, skyddad identitet, våld / Permalink / 1
Första året efter flykten:

Minns inte jättemycket av det första året men jag minns alla panikkänslor.. så fort någon kom mot mig för snabbt så jag inte hann å se vem det var så skrek jag rakt ut. Det är något som jag fortfarande 18-19 år efteråt har svårt för. 
Minns alla nerdragna persienner hemma hos mig. Gick jag ut och det gjorde jag mest bara om jag var tvungen och en man (spelade ingen roll vilken man) kom gåendes mot mig så fick jag panik och vände snabbt barnvagnen och skyndade mig hem igen 🙈 Mest var det nog chocken som satt i som gjorde att jag inte kunde sortera känslor och vad som var farligt så allt blev farligt! 

Bilar som stod parkerade utanför med någon i bilen gjorde mig rädd och undrade vem det var i bilen. Det sitter i ännu om jag ser en bil med någon i och de står en längre stund. Det kan jag tycka är lite konstigt att den känslan sitter i fortfarande för finns inget idag att vara rädd för!

Alla sömnlösa nätter där jag av rädsla för att x skulle hitta oss  satt och vakade över min son. Han var bla kidnappningshotad. Då pappan var Indier var rädslan stor att de skulle smuggla ut pojken. Den rädslan satt i ända tills han blev 16-17 år. Lämna han på dagis var psykiskt jobbigt och även upp till mellanstadiet. Den där rädslan som smög på en att han inte skulle vara kvar på dagis/skolan. 
Skaffade aldrig något pass till han. Fick ett erbjudande när pojken var mindre att åka till Tyskland men tackade nej då jag inte vågade ha pass på han hemma. Jag visste ju inte om "någon" skulle övertala han att leta efter passet. (Tror man inte längre behöver pass för Tyskland.. inom EU?)
Första 1-2 åren fick hans pappa bara träffa han med en kontaktperson. Men sen fick han av familjerätten rätt att träffa han själv ett par timmar varannan vecka tror jag det var. Som tur var hade jag hela vårdnaden. Jag sov inte veckan innan och de timmarna var hemska. 
 
Fortsättning följer.... (vet inte om detta ens är läsbart 🙈)

(null)

(null)